Pilgrimer på adventsbesök i Linköpings kloster.

Det är en kall decemberdag. Rimfrosten har klätt valnötsträdet i knypplad vit spets, utanför den gamla prästgården som numera inhyser Sveriges minsta kloster. Här syns att vi lever i adventstiden. Överallt lyser det stearinljus. Idag är ska arbetslaget från Pilgrimscentrum få gå i kloster. En inspirationsdag med tid att stanna upp.

Linköpings kloster har åtta år på nacken och det märks. Allt i detta hem har funnit sin naturliga plats. Så även ett alldeles nymonterat, smakfullt utsnidat ”pilgrimspentry” i gästvåningen.

- Det är så fint att just ni är här idag. Det är tack vare er som vi nu har rinnande vatten här på gästvåningen, säger Sr. Therese och förklarar hur det lilla pentryt i gästhemmets matsal växt fram under hösten med stöd från Pilgrimscentrum.

Linköpings kloster är ett av de Pilgrims Welcome som numera finns längs Birgittaleden. (Den historiska led genom Östergötland som binder samman Söderköping och Linköping med Vadstena.) Här i Linköpings kloster kan pilgrimer få tak över huvudet och ro för själen i de två gästrum som finns på nedre plan. Klostret ligger bara ett stenkast från Domkyrkan och här bor förutom Sr. Therese ett antal ekorrar som rör sig lika vant inomhus som i det gamla valnötsträdet utanför fönstret.

- Pilgrimer är ofta på väg till eller från Vadstena. De har hört talas om Linköping kloster och kommer hit för att de söker en bedjande och enkel plats att rasta eller övernatta på under sin vandring. Pilgrimer är juveler. Att få ta emot vandraren på sin väg är en ynnest. Jag tror det är en del av min kallelse, faktiskt. Att bereda en enkel rastplats, mitt i steget, i vandringen. Också den vandring som är vardagen och livet. Klostret vill vara en trygg och stilla plats för dem. Mat, vatten, plåster, tvättmaskin, sovplats, lakan och handduk och dusch finns. Liksom bön och välsignelse kan erbjudas efter behov. Ibland även enskilda samtal eller någon form av andlig fördjupning, berättar Sr. Therese.

Klosterarbete på schemat
Som pilgrim eller gäst får du möjlighet att delta i den dagsrytm som utvecklats i klostret. Dagen rymmer bön, samtal, vila, andliga övningar och adventskaffe. Vi bjuds även in att få dela det klosterarbete som dagen innehåller. På lappar står korta arbetsbeskrivningar som var och en blir tilldelad. Under själva uppgiften kan man sedan läsa i kursiv still:

>> För att värna den anda av bön också under dagens praktiska arbete utförs arbetet enskilt och i tystnad eller viskande vid behov. Målet med arbetet är inte att bli klar så fort som möjligt, utan snarare att se vad arbetet gör med oss och låta det få utföras som en bön i sig. När du är klar kan du bara andas eller sätta dig i kapellet inför middagsbönen. >>

Marie Kaliff fick i uppdrag att mala 18 mått kaffe och nu känner hon en behaglig smärta i överarmarna.

- Det var drygt, viskar Marie. Ulla erbjöd sig att hjälpa till med de två sista kannorna. Det var samtidigt skönt att få pröva på hur man gjorde förr. Det var som att gå tillbaka i tiden, i bondesamhället. Man mal sitt eget kaffe och pyssla i köket.

Efter arbetspasset och lunchen fick vi tid att reflektera. Med denna till synes enkla övning visade det sig att det dagliga arbetet, med rätt fokus, innehåller mycket andlighet, vila och lovsång. Det tar vi med oss hem till Pilgrimscentrum. Den gamla klosterdevisen; Ora et Labora – Bön och Arbete, har denna dag i advent fått en djupare innebörd.